I felt it all.

I tisdags var jag på konsert. Eftersom jag ensam bokat min biljett (en kompis och hans tjej skulle gå, men vi satt ju inte tillsammans) var jag skeptisk innan. Hade aldrig gått på konsert ensam förut, jag har knappt gått på bio utan sällskap! Käne mig rätt dum där jag satt på 47:an mot Skansen tillsammans med en jäkla massa indie-pop-par (verkade som ALLA skulle gå med sin respektive, är Feist typisk par-musik, eller vad?). Typ som det femte hjulet. Låtsades i mitt stilla sinne att jag minsann skulle möta MINA kompisar där. Men det kändes ändå rätt bra. EFtersom jag märkte att alla på bussen skulle till samma sak, kändes det ändå inte som jag var riktigt ensam. Varje gång jag går på konsert blir jag helt förvånad; "va! finns det så HÄR många som tycker om samma saker som jag?". Så även nu. En tjej satt med sin mobil och spelade Feist-låtar, och peppen växte.

Väl framme stötte jag faktiskt ihop med Andreas och Sofia, det var kul. Trots att jag hade världens sämsta plats (det stod till och med "delvis skymd sikt" på min biljett) lyckades jag smita in på ståplats-sektionen, och eftersom jag var där i så god tid hamnade jag faktiskt nästan längst fram, vid staketet. Inne på Cirkus var det mörkt, så då tänkte jag inte lika mycket på att jag var ensam.

När för-akten (Bob Wiseman) började prata om "miss Leslie Feist" fattade jag helt plötsligt vad som skulle hända. Jag skulle se Feist! På riktigt! Livs levande! Fick fjärilar i magen och helt plötsligt var hon där, med sina "Feistettes". Och tiden bara försvann. Det var så jäkla bra!!! Att vara på konsert med en artist som man verkligen tycker om, som man lyssnat på så man nästan är trött på honom/henne, vars låtar man kan utantill. Det är som.. magiskt. Kan inte förklara hur sjukt jäkla fantastiskt bra hon var. Jag blev helt förälskad, precis som alla andra i publiken måste ha blivit (om de inte hade hjärtan av sten). Så himla cool tjej, en sådan röst, och en sån jävla pondus trots att gitarren såg ut som en basfiol i hennes späda armar. Helt plötsligt kändes det inte helt kört bara för att man är tjej. Kan hon dominera hela Cirkus på det sättet som hon gjorde så fins det liksom hopp för mänskligheten.

Efteråt gick jag hela vägen tillbaka till Östermalmstorg. Kände knappt att jag gick, att mina fötter blev dyngsura (undrar varför det ALLTID regnar när jag har på min mina tygballerinor?) för jag svävade på moln. Somnade väl runt 01:30 men det var lätt värt att vara trött på jobbet i går för jag hade varit med om något oerhört.

Thanx, Leslie <3