Vill inte

Snart är helgen slut och det känns jättekonstigt. Helgen har gått så fort, i morgon åker jag hem.

Känns som jag skulle kunnat stanna på Gotland en månad till, utan att längta tillbaka. Men jag vill ju jobba såklart, och träffa johanna, emma, simon. Alla som inte finns här.

Igår natt var hemskt. All motivation bara försvann, låg i sängen och stirrade upp i taket och frågade mig själv vad fan jag håller på med. Det är som jag står vid ett vägskäl nu, samma vägskäl som jag stått vid så många ganger förut. Valet är; gå tillbaka, eller fortsätta framåt. Trots att vägen framåt bara känns snårigare och snårigare. Framför allt vet jag inte hur den ser ut, vad väntar bakom nästa krök? HIttills har jag ju alltid gått tillbaka vid den här punkten, jag vet hur det går till. Nu måste jag prova något annat. Och jag är skiträdd.

Nu skall jag gå ut och räfsa löv. Skingra tankarna lite.