Personlig utveckling pt. 2

Kom precis hem efter en kvällsfika med Emma på la Rose. Jag åt en äppel-kanel-muffin! Hallå! EN MUFFIN! Och den var stor och sockrig och saftig och visst känns det lite surt att bli snuvad på kvällsgröten (som är min favvo) men ÄNDÅ. Jag åt en jävla äppelmuffin strl xl och det var INGA PROBLEM. Heja heja heja mig.

Nu jävlar är jag väl ändå frisk, va va va?

Jag älskar f.ö. den tjejen. Den härligaste som finns. Jag berättade om alla galenskaper och hon tyckte att jag var okej trots allt. Bara för att man GÖR sviniga saker betyder inte det nödvändigtvis att man ÄR ett svin.

Och det pirrar och kittlas överallt i kroppen. Det är som om den fattar att det är nu som livet börjar. Jag är klar med kvasi-livet som anorexin och självbedrägeriet innebar, det är dags för en ny era nu. Och det är läskigt och svindlande och alldeles underbart. Allt på samma gång, det ni! Jag är så peppad på att vara frisk nu. Det är härligt. Fattar ni, livet KAN vara härligt! Trots att det är november i morgon och du bor i storstan och det regnar på dig när du cyklar till pendeln och du är kall och blöt och iPod-batterierna är slut så kan livet ta dig med storm i alla fall. Det är det som är så jäkla häftigt. När man är frisk behöver livet inte vara en dans på rosor, det är SÅ JÄKLA VÄRT att leva det i alla fall.