Ännu ett gnällinlägg, coming up!
I dag var näst sista dagen på praktiken, jag fick skriva på anställningsbevis, fick en egen kod till kassan och en massa broschyrer och information. Allt för att jag skall kunna, i framtiden, rycka in med kort varsel som extrapersonal. Kul. Jag kommer mao inte ha någon aning om hur mina veckor kommer att se ut, jag kan inte planera mitt umgänge eller min ekonomi och måste alltid vara tillgänglig. Just nu uppfyller jag inte det kravet eftersom kuk-comviq stängt av min telefon. Okej, jag hade missat en räkning som låg på gotland och skräpade, men den är ju betald nu! Kan jag få ringa, plx?? I kväll har typ 4 personer ringt och gnällt på mig för att jag varit oanträffbar de senaste dagarna. Jag känner mig keff.
Så jag har inte kunnat ringa till sjukresor och boka båtbiljett till gotland i helgen, och jag har inte beställt tid för synundersökning. Har haft samma par linser i minst två månader nu, så jag ser asdåligt. Förmodligen är det en tjock hinna med avlagringar som gör att allt är en enda dimma. Too bad att jag är för fåfäng för att ha glasögon. From fredag är det iofs skitsamma för då jobbar jag inte längre och då kan jag vara hur skabbig jag vill. SÅ SJUKT SKÖNT.
Det som är bra just nu är 1: min iPod som jag kunnat uppdatera tack vare Johanna och hennes usb-sladd (min är borta), så nu har jag in rainbows med mig överallt = guld. 2: min cykel. Kan ta mig till tåget på 15 min ist för en halvtimme, vilket spar tid och dessutom är det så himla kul att cykla, haha. Gillar att det går fort och är tyst. Man känner sig smidig och oövervinnerlig.
Skulle vilja börja på typ yoga eller ta upp dansen igen. Min kropp skulle gilla det, tror jag. Som omväxling från att gå/stå/springa/klättra på stegar/krypa på alla fyra i obekväma ställningar, vilket är vad jag gör på jobbet om dagarna. I dag var stora ta-bort-kuddar/ljuslyktor/ljusstakar-fixa-fram-julsakerna-dagen och jag var död efter 5 timmars springandes på lagret mm. En dag till, sedan ledigt!
Puss på er som orkar läsa världens mest navelskådande blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
sanna sanna, du är så fin och du gör mig så glad. fy sjutton vad du har kämpat det här året, och vilka fantastiska mål du uppnått. du är min största inspirationskälla just nu, vet du det? jag tänker på hur deppig och dålig du var för ett tag sen, och på hur du gett dig fan på att det går att bli frisk, och sedan tagit upp kampen FOR REAL. du peppar mig tusenfalt! vet att det kommer ta tid för dig att bli fri från alla tankar helt, men gosh, du har redan kommit så långt!
Tack så mycket! Någon förebild känner jag mig verkligen inte som, men uppskattning lägger sig som bomull kring hjärtat (även om jag inte vet vem du är som kommenterat). Kärlek och pepp!
oj, jag glömde skriva att det var jag. för det var jag, åse alltså, som kommenterat.
Skicka en kommentar