sux

Alltså, just nu är det verkligen inte roligt.

Superdupermega-mensvärk, inga pengar, och en oförstående behandlare.

Jag FATTAR inte hur det här skall gå till, varje steg är en kraftansträngning och nu måste jag gå 10 mil till.
Det värsta är nästan att de planerat detta i en månad utan att säga NÅGONTING till mig, bara låtit mig tro att jag är framme snart och att jag inte har något att oroa mig för. Fuck kliniken, nu skaffar jag ett jobb och skriver ut mig. Jag klarar mig bra själv, har tillräckligt bra tillgång till mina egna känslor för att veta vad som är bra för mig. Vad jag behöver och vad jag mår bäst av.
Jag är så förbannat less på att låta andra människor bestämma hur jag skall leva! Har hela mitt liv varit som en svamp, som absorberar och godtar omgivningens åsikter och synpunkter på hur jag klär mig, hur jag ser ut, hur jag beter mig och hur jag mår/ borde leva. Och se var det tog mig; självkänsla nere vid fotknölarna, noll tillit till min egen förmåga och hela min person som ett känselspröt för att lyckas tillgodose alla andras behov framför mina egna. Fuck you all, det är inte okej att ni lägger er i längre!

Radiohead är klara till Roskilde, biljetterna till Barca är betalda och jag är ledig om två veckor. Let's look forward to that istället.